Teknikuppgift Grupp Jenka

Jenkas hissbygge

Vi i grupp Jenka (Diana Ohlsson, Kristin Johansson, Heléne Gråberg, Johanna Eklund, Felicia Sjöberg Ellgren och Märta Bryntesson) valde att konstruera en hiss, lagom för Legofigurer att transporteras i. Vi ville utgå från barns vardag ur ett bredare perspektiv, där vi föreställde oss att de flesta barn i vår målgrupp (åldern fyra till sex år) har erfarenheter av att själva åka hiss, men också av allt leka med Lego.

Tanken var också att de skulle vara bekanta med det material som vi använde oss av under byggandet, vilket bland annat bestod av plankor, skruv, spik, tomma Pringlesrör och färgat papper. Eftersom vår artefakt dels är relativt komplex i sin uppbyggnad och dels krävde en del arbete som förutsätter vuxnas medverkan eller åtminstone noggranna övervakning, utgick vi från en ritning som inte i detalj visade varje steg av tillverkningsprocessen.  Tanken var att ritningen skulle ge barnen erfarenheter av hur en instruktion kan se ut och i vilken ordning den är avsedd att följas (därav har vi numrerat bilderna). Vi utgick från Bjurulfs (2013) tankar om att vi lever i ett samhälle där det är viktigt att kunna följa olika typer av instruktioner och manualer. En viktig aspekt blir då att dels förstå i vilken ordning en instruktion är avsedd att följas, dels att kunna göra kopplingar mellan en mer abstrakt, animerad ritning och det verkliga materialet.

Planen var alltså att skapa en hiss av två sammansatta Pringlesrör, där en hisskorg färdades upp och ner genom röret med hjälp av ett tunt rep som löpte genom en karbinhake i konstruktionens övre del. På så sätt ville vi ge barnen en känsla för hur en kraft kan byta riktning, likt den gör med hjälp av den sjätte enkla maskinen, block och talja. Under byggets gång avvek vi från vår ritning i några punkter, då vi ansåg att förändringarna var en förbättring gentemot grundplanen. En spik i konstruktionens nedre del medförde att repet löpte lättare genom hisshuset och gav oss två förenklade ”block” – det ena i form av karbinhaken och det andra i form av spiken. I stället för att, som i ritningen, stabilisera hisskorgen med hjälp av fler rep runt om och en kork som tyngd under, valde vi att fästa en remsa hårt papper runt hisskorgen. Att vara beredd att prova sig fram under arbetets gång var också ett arbetssätt som vi tänkte oss att vi skulle använda tillsammans med barnen, i enlighet med ett tekniskt arbetssätt där det ses som en fördel att våga testa sina idéer, göra förändringar och testa igen. I valet att tillverka en artefakt som är tänkt att fungera som en leksak som barnen själva kan använda sig av, fanns också en avsikt att uppmuntra en form av entreprenöriellt lärande där barnen kan uppmuntras till att senare ta initiativ till egna artefakter som kan användas i andra lekar.

Vi utgick från förskolans läroplan i flera delar då vi utformade vår artefakt och de tillhörande undervisningssituationerna. Förutom de teknikrelaterade målen under kapitel 2:2 lade vi bland annat vikt vid ett ämnesövergripande lärande, där möjlighet till användning av matematiska begrepp (över, under, stor, liten, hur många Legofigurer etc.) och kommunikations- och språkutveckling i samtal under arbetets gång var två huvudspår. Att arbetet skulle utgå från barnens intressen (här tänkte vi oss en Legointresserad målgrupp) och att deras möjligheter till inflytande och delaktighet togs i beaktande var andra aspekter vi fokuserade på. Vi diskuterade också kring genusaspekten och kom överens om att det vid teknik- och konstruktionsarbete är av stor vikt att beakta pedagogernas ansvar att motverka traditionella könsroller och -mönster, både vad gäller det egna agerandet vid konstruktionsarbetet (så att vi exempelvis inte som kvinnor talar på ett nedlåtande sätt om våra egna förmågor) och hur vi bemöter barnen. Här kommer vi också in på dokumentationsuppdraget, som kanske bör inkludera ett särskilt fokus på hur pojkar respektive flickor agerar vid byggandet och hur vi som pedagoger kan arbeta vidare för en verksamhet där pojkar och flickor upplever samma möjligheter i såväl lek, byggande som i sina framtida arbetsliv.